Jag hör vinden slå hårt mot fasaden och ser träden bocka okontrollerat, och det enda jag vill göra är att stänga luckorna och sätta bomull i öronen. Det var jag som bad om sällis under mitt första surf för i år, men nu är det jag som sitter hemma och stillar suget och sinnena framför Sipping Jetstreams (vältajmat att få halsont när handlederna äntligen känns användbara, jätteskoj!) medan de andra är på väg ner mot Varberg för att få leka på riktigt i blåsvädret.
Men jag kan ju inte styra över externa krafter och bakterier som inte lärt sig tajma livet, så det är inte värt att gnälla! Hård abstinens är ju även ett gott tecken på att jag har en fritid som är värd att dö för.
Äh, vem försöker jag lura, klart att jag är skitbesviken att jag inte kan åka ner! Man är ALLTID orimligt sugen på surf när det blåser!
Sipping Jetstreams är dock en film som alltid är lika sevärd när surfsuget är för stort för den lilla människan! De som kör enormt, som Kelly, förtjänar all respekt de kan få, men jag finner ändå större tittarnjutning i de scener där de små vågorna blir sönderköttade av lekglädje, och jag önskar för allt i världen att jag kunde surfa som dem!
Hade det inte varit för att jag faktiskt har en gnutta framförhållning, så hade jag gett mig ut i vågorna ändå. Men jag vill hålla mig i någorlunda skick till den fullspäckade aktivitetshelgen Coastal Culture innebär. Surfet återkommer snart igen, har jag bestämt!
